Testcafè

Nu på lördag kan vi ju testa fiket i centrum. Jo jag vet, inte så stämningsfultl – men kul med mycket folk.

 

Så dök då grabbarna Simonsen upp till slut

På en bänk satt vi och tog en kaffe med bulle. I skuggan. Tommy och Dennis hade slitit sig från sina ROJ karriärrer… och satt med Ove, Gunnar och Annelie och pratade Midgårdsvägsminnen.. och annat.

Konsumbutik från 40-talet - nästan lika som den vi drömmer om.

Äment för dagen vart; ; Att shoppa utan att betala – och då Tommy och Dennis en del att förtälja om sin bardoms erfarenheter inom det ämnet. Stackars Konsumtanter säger vi bara!

 

Glad Påsk

 

Teater och soppa, musik och gemenskap

En varm våg av värme mötte oss när vi öppnade dörren till Ormens Teaterlada.

 Kom ut till förorten! Kom ut och upplev en magisk kväll med teater och musik. I lördags den 7 mars upplevde vi som var där något fantastiskt. Unga människor som spelade teater och uppträdde och gamla bekanta som spelade finstämda låtar.

Fika på Bageri Malmen byttes ut mot soppa och tårta på Ormens Teaterlada.

Ormens teaterlada nere vid Rudan i Handen. Vi tog bilen och parkerade vid den ”gamla” skidstadion. Vägen över Rudans gård var lite hal och isig. Vi trodde nästan att vi skulle bli ensamma denna kväll. Ladan såg så stor och stum ut. Visst, det var två maschaller som lyste upp vid dörren, men annars var det tyst. När vi slog upp dörren strömmande det liv emot oss. Människor pratade och skrattade, fikade. Små barn skriker. Kling i soppfat. Ett härligt mänsligt sorl.

Ove sjunger och spelar gitarr

 

Ove Blomqvist ( gitarr och sång, Linus Söderlund ( sång och piano Oves grabb), Mikael Vinsa ( trummor och väska) och Yngve Hammervald ( bas).

Linus, Yngve och Micke.

Vilka fina låtar! Vilken musik! Gemenskap utan gränser. En kväll som vi sent skall glömma.

Linus på piano.

 

 

 

Nästa gång bandet uppräder blir på Gula Villan om någon månad.

Gissa vilka som kommer att vara där?

 

Hur minns vi?

Visst är det fint! Radiogramofonen, de gamla sofforna.

Hej och välkommen Ann. Kul att du kunde komma. Inte för att du hade långt att gå – tvärs över gatan   . Utan för att du tog dig tid.

En del människor minns i detalj. En del har platser, människor, händelser färskt i minne 45 år senare. Hur kommer det sig? Ann berättar om en kille som bodde nånstans på midgårdsvägen och som hade ett super minne. Han kunde säga vilka människor som bodde i vilka portar. Vad deras barn hette. Ja allt. Denne kille hoppas vi verkligen ska komma till bageriet och dela med sig av sina minnen. Hans minnen kan vara våra minnen.

Jag hade haft en slags värdegrundsdag på jobbet och vi kom att prata om värderingar. Yvonne berättade om dagböcker och om vådan av att låta sina barn läsa den. ”jag ville att hon skulle se vad jag tänkte på som 14-16 åring” Ibland berättar vi för mycket ibland för lite. Våra barn kanske vill att vi ska vara just mammor och pappor. De kanske inte vill se att vi har varit 16-år och mött olika människor och varit med om en del mer eller mndre tokiga händelser.

Ann och Yvonne hade en hel del killar att minnas.. ”och kom du ihåg han.. och han…?” en del var döda och en del levde kvar i Handen.

Pesoner på Bageriet denna dag; Ann, Yvonne och Gunnar. Kajsa ( med dotter)  sa hej när hon köpte några … semlor kanske det var.

Kajsa med dotter.

Testa och visa denna i full HD – till högeri spelaren – så får du lite Chopin med bilderna.

Midgårdsvägen 11-21  vintern 2009.

/ Gunnar

 

Musik och skolgång med semla och kaffe

Trevligt. Yvonne Hammervald dyker in och hejar. Yvonne köper Semla. Kul säger hon, kul att träffas här.

Äntligen.. hon säger att hon väntat länge på att få träffas och det låter ju alltid kul. Vi har mycket att prata om. Tomten… på torget framför lillcentrum fanns det vid juletid, när vi var små, en tomte som delade ut julklappar, berättar Yvonne. Själv har jag inget minne av detta. Frälsis brukade också sjunga på torget.

Efter en stund så kommer Yngve in. Va kul! Det var länge sedan. Yngve och Yvonne pratar lite om gemensamma dottern June, Japan och om hyresnivåer i Tokyo. Det är dyrt att bo där. Yvonne har hälsat på dottern över julen och har roliga saker att berätta om besöket.

En barnvagn kommer inkörande på fiket och vid handtaget är Micke Vinsa. Micke och Yngve pratar spelningar och repningar. Det är nån pryl som Micke har med sig till Yngve, riktigt vad har jag svårt att förstå. Ev. nån gitarrpryl..?

Yngve frågar om han får hänga här med oss – han var ju inte uppväxt på Midgårdsvägen utan kom från ”farliga Smedvägen.” Men klart han ska hänga och fika. Alla är välkomna.

Barnens, vår barns, dagis och skolgång gås också igenom. Moterssori, Valdorf. Hur har skolgången påverkat våra barn och vilken nytta gör det om man i föräldragruppen på dagis och skola har en bärande idè. Yvonne tycker att att deras dotter Jennifer som har haft stor nytta av att haft en bra skolgång. Det blev lättare för henne att ta till sig matematik och naturvetenskap.

Vi pratar om musik och det är kul. Yngve tycker det är så sköt att vara lite fördömmande, jag gillar Lars Winnerbäck, men Yngve kan inte förstå hans storhet. Väldans kategoriskt och kul!

Det pratas om olika musiker och spelstilar. ”gamla stjärnor” från Handen. Var tog dom vägen?

Micke och jag kommer in på en diskussion om slit och släng. Han hade vart på Jordbrotippen och räddat ett trumset från att gå i kras. Ett Perl. En annan gång var det någon som skulle slänga en nästan ny cykel bara för att den hade fått punka. Vad är allt på väg?

Mickes son, tror jag det är, sover skönt i barnvagnen hela tiden vi pratar och fikar.

Nästa lördag ska jag gå på MC-mässa i Älvsjö. Yamaha Custom Club har en monter och där ska jag och Annelie står hela dagen.

Men passa på att träffas och prata ni andra.
Så syns vi veckan därpå.

 

Bageri Malmen växer i populäriet

Oj, bageriet är fullt idag! När jag kommer dit är vi två stycken själar. Efter en stund är nästan alla stolar upptagna.

Syster yster Catharina kommer med rosor på kind. Hon berättar att promenaden från Tuvvägen vart kall. Det började bra men mitt i Handen så vart det kallt om benen. Eftersom systern nyligen fyllt år så bjuder jag på en semla med fika.

Syster Catharina

Tanken var att jag skulle vara flott och bjussa på en fin bakelse men Håkan, bagaren, har inga bakelser. Systern har haft en hyffsad jul och trevligt nyår. Maken Mats har lunginflamation och måste ta det lungt.

Bordet brevid oss befolkas av ett annat gäng. Tror det är 6-7 personer. Mycket prat om minnen även där.

Catharina berättar hur i femårsåldern är på godisaffär och ”glömmer” att betala. Anna, syster, blir arg och lovar att hon aldrig mer ska få följa med och köpa godis.

Johannes och Emelie, här från Medeltidsveckan på Gotland.

Nu kommer Johannes (son till mig) och Emelie ( sonens flickvän). Johannes ser ut som en beduin. Stor halsduk och en mössa med lång, lång luva. De får av sig sina bylsiga ytterkläder och går och köper kaffe.

Efter ett tag så ansluter sig även Joel ( son till mig) och nu pratas det musik och låtlängder dvs. hur långa ska låtar vara.. Joel är med i ettt band som brukar ha låtar på 6-7 minuter. Även dataspel upptar vårt samtal.

Joel spelar bas på någon spelning.

Joel är bättre i sitt ben och kommer utan kryckor denna gång. Bara han tar det försiktigt så ska det nog gå bra.

Rätt som det är kommer Sonja Blomqvist in i Bageriet – jag ropar till Sonja – som kommer och sätter sig. Vilket gäng! Sonja berättar lite om Bageriet, när det var Konsumaffär. Hon berättar att det finns delar som en mjölkinlämningslucka baki bageriet kvar från konsumtiden.

Kul att vi vart ett gäng på lördagsfikat. Nästa lördag ska jag jobba med MC-klubb webbplats – inget fika för mig men passa på ni andra!

/ Gunnar

 

Fika och snack ger perspektiv

I går lördag den 6 december fikades det på Bageri Malmen. Ove och Gunnar satt och språkades vid och denna gång vart det mindre om tiden då och mera av tiden nu.

Idag fyller Ove 50 år, jo det är sant – det stod i Haningebladet årgång 1959 januarinummret att det hade fötts en son och föräldrar var Intrumentmakare Thure och H.H ( Hans hustru) Sonja. Så nu 50 år senare är det Ove som fyller 50 – grattis.

Vi pratade mycket om vad folk. Vad gör folk nuförtiden. Hur har dom utvecklats från vilka dom var då, till vilka dom är nu. Hur kommer det sig att man utvecklas åt vitt skilda håll. Är det arv eller miljö? Den ständiga frågan.

Vi pratade också om ett möjligt projekt. Ett musikcafe. En estrad där människor som har gjort musik får uppträda och där man kan fika och umgås, prata, läsa.

Mer om detta vid senare tillfälle. Jag hittade en sådan bra bild på den blog – Ann Marie Köringsblog bilden beskriver så bra känslan av detta fikaprojekt. Jag hoppas det är okey om jag lånar din bild Ann Marie?!…

Mera av känslan som jag känner det inför detta projekt på denna länk.

Hoppas att nästa lördag den 13 december, på att få se mera ”Midgårdsvägsungar” som Yvonne brukar uttrycka det.

/ Gunnar

 

Mina röda nästan nya cykel

Min bror Lennart hade hittat en cykel. En röd, lite rostig och med punka. Vi hade lämnat in den till cykelreparatören Tolleman för lagning.

Jag kom inte ihåg vad ”kalaset” kostade men jag har en minnesbild av kvittot som mamma skrev på. Två papper i ett block med karbonpapper mellan. Nu stod cykeln framför oss hos cykelhandlaren. Nya däck. En grön liten lapp satt på styret. Det stod säkert; Borg, Midgårdsvägen 21, nya däck till våren.

För det var till våren man tar fram sina cyklar. Och det var till våren jag skulle få min cykel. På hösten, gjorde Lennart sitt fynd nere i grusgropen. En röd rostig cykel med punka. Efter min bror hade hittat den så gick han över till polistationen med cykeln. Den måste stå där ifall att någon kom och gjorde anspråk på den.

Nu var det vår och cykeln hade klarat av ianspråkstagandet och repatören hade gjort sitt. Jag höll cykeln lite ifrån mig. En brun sadel. En pakethållare. Ett grönt och ett rött handag. Det var väl för att komma ihåg höger och vänster kan jag tänka.

Jag kommer inte ihåg hur färden gick över gården. Inte hur jag startade och vilka vägar jag tog. Men jag kom ihåg hur det slutade. Styret satt en anigs snett. När jag skulle svänga förbi en buske så svängde jag för lite och hamnade rakt in i busken. Som många andra buskar på gården så var denna en buske försedd med taggar. Långa stickiga taggar. Jag satt fast med cykeln i busken rakt under vårt fönster.

Mamma måste ha stått och bevakat min cykeltur. Hon måste ha följt min vingliga tur. För i samma sekund som jag hamnade i busken kom hon rusande och hjälpte mig loss. Det stack på armar och på ben. Säkert så torkade hon mina tårar och tröstade mig innan allt var över.

Min röda cykel var fin. Den stod i källaren och varje morgon så tog jag upp den uppför rampen och ut i ljuset. En ny dag på cykeln. En ny dag av upptäcksärder.

 /Typografborg

 

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!