Visst är det fint! Radiogramofonen, de gamla sofforna.

Hej och välkommen Ann. Kul att du kunde komma. Inte för att du hade långt att gå – tvärs över gatan :-)  . Utan för att du tog dig tid.

En del människor minns i detalj. En del har platser, människor, händelser färskt i minne 45 år senare. Hur kommer det sig? Ann berättar om en kille som bodde nånstans på midgårdsvägen och som hade ett super minne. Han kunde säga vilka människor som bodde i vilka portar. Vad deras barn hette. Ja allt. Denne kille hoppas vi verkligen ska komma till bageriet och dela med sig av sina minnen. Hans minnen kan vara våra minnen.

Jag hade haft en slags värdegrundsdag på jobbet och vi kom att prata om värderingar. Yvonne berättade om dagböcker och om vådan av att låta sina barn läsa den. ”jag ville att hon skulle se vad jag tänkte på som 14-16 åring” Ibland berättar vi för mycket ibland för lite. Våra barn kanske vill att vi ska vara just mammor och pappor. De kanske inte vill se att vi har varit 16-år och mött olika människor och varit med om en del mer eller mndre tokiga händelser.

Ann och Yvonne hade en hel del killar att minnas.. ”och kom du ihåg han.. och han…?” en del var döda och en del levde kvar i Handen.

Pesoner på Bageriet denna dag; Ann, Yvonne och Gunnar. Kajsa ( med dotter)  sa hej när hon köpte några … semlor kanske det var.

Kajsa med dotter.

Testa och visa denna i full HD – till högeri spelaren – så får du lite Chopin med bilderna.

Midgårdsvägen 11-21  vintern 2009.

/ Gunnar